Börje Svensson

.. är psykolog och uttalar sig i Utviks bok

Psykolog Börje Svensson har aldrig träffat någon av oss, men drar sig ändå inte för att göra långtgående analyser av våra personligheter. Är inte det oprofessionellt och ovärdigt yrket? Jag skrev ett brev (2014-04-21):

Hej Börje.
I Magnus Utviks senaste bok Tuktad till frihet gör du långtgående analyser om mig, Brita Sylvan, och Hans Scheike, utan att du ens har träffat oss eller pratat med oss. Det du yttrar dig över är det rätt knapphändiga material du fått presenterat för dig från förundersökning och domarna i den mycket uppmärksammade rättsprocessen kring oss 1988-89.

När jag läser i boken hur du uppfattar mig blir jag väldigt förundrad. Men så har det slagit mig – du kanske är lika felciterad som jag har blivit? Det är ju mycket i boken som blivit förvrängt och tillyxat för att Utviks ska få sin egen tes att stämma. Så jag har några frågor till dig som skulle vara fint att få besvarade:

– När du yttrade dig över materialet över oss, hur förhöll du dig till att det är 25 år gammalt och att det inte finns något nytt som hänt i den riktningen sedan fängelsedomarna? Och funderade du i så fall på hur de sexuella perversionerna, som du i boken säger att Hans Scheike drivs av, inte var mer pockande än att han kunde upphöra med dem så tvärt efter avtjänat fängelsestraff och utan någon behandling?

– Om det nu stämmer att du sagt det du påstår i boken, om att vi kvinnor blivit hjärntvättade och att det fanns en ideologi som skulle överbrygga sexuell perversion hos en komplexfylld och avvikande människa, hade du inte som psykoterapeut och expert, velat träffa den/de personer du yttrade dig så kategoriskt om?

När vi blev häktade gjordes en sk paragraf-sju-utredning. En psykiatriker hade då ett samtal med Hans Scheike på någon timme. Den psykiatrikern hade en betydligt mer ödmjuk förståelse för Hans Scheike än den du uppvisar. Å andra sidan träffade han personen själv och lät sig inte helt styras av polismaterialet, även om också han av naturliga skäl påverkades av de allmänna strömningarna.

– Visste du att polisförhöret med Moa från 1988 rörde då 10 år gamla händelser? Som aldrig polisanmälts under dessa 10 år, trots att anklagelserna är så grova. Först sedan media dagligen matat på med oerhörda spekulationer kring tortyrkammare och annat under mer än en vecka, anmälde hon. Hon var då nära 19 år.

– I boken påstås du säga att det inte skulle gå att prata med mig om din uppfattning att aga är skadligt för barn. Du påstås ha sagt: ”Hon skulle förkasta det. Absolut! Hon skulle ha rätt och jag fel. ” Jag återkommer till att det vore sakligt om du åtminstone pratat med mig själv, inte bara lyssnar på Utviks påståenden om mig, innan du fäller ett så kategoriskt yttrande. (Om du nu verkligen har sagt så?) Hade vi haft det där samtalet och du frågat mig hade jag svarat att jag stöder nuvarande lagstiftning om barnaga och har gjort det sedan länge. Vi skulle kunna haft en givande diskussion kring denna fråga, såvida du inte låser dig i en förutfattad mening om mig, förstås.

Du skriver i en blogg på din hemsida:
Själv vill jag leva i ett samhälle där den som begått en brottslig handling ska straffas och där samhället gör så mycket som möjligt för att brottslingen inte ska återfalla i brott. När han avtjänat sitt straff och sin övervakningstid och behandling ska han ges en ny möjlighet att leva ett något sånär normalt liv.

Hur ställer du dig till ovanstående när det gäller mig och mina närmaste?

Som livet blivit efter rättsprocessen och fängelsetiden blev det väldigt annorlunda. Jag och Agneta arbetade fram till 1988 som frilansjournalister och vi försörjde oss så. Men genom all uppmärksamhet som blev slogs våra liv i spillror och vi var tvungna att försöka bygga upp våra liv på nya sätt. Det har varit kämpigt många gånger, men vi har ändå lyckats komma tillbaka till ett någorlunda normalt liv.

Eftersom vi nu framställts som en sekt, vill jag bara påpeka att vi snarare är en familj, fast på tre i en relation. Alla tre är vi självständiga individer med var och en sina personligheter, sina vänner och intressen som vi ägnar oss åt så mycket vi hinner. Vi har inga som helst tankar på något skapande med minderåriga och vi har inte några sådana kontakter heller. Så någon ideologi som inrymmer unga finns verkligen inte, inte någon ideologi alls. Det vi har är ett intresse för smisk mellan vuxna och det är vi inte ensamma om, det är en läggning som ingen människa ska behöva lastas för.

Du säger också i din blogg:
Jag tror inte på ett samhälle där man gödslar på rädslan genom att utpeka en grupp brottslingar som så farliga att man måste göra undantag i rättspraxis just för den gruppen.

Hur stämmer det med rättspraxis att den som avtjänat sitt straff ska anses ha sonat sitt brott och ska därefter få leva sitt liv som alla andra. Vi avtjänade våra straff för 25 år sedan. Nu blir vi uthängda igen utan yttre anledning och du deltar i det. Tycker du att det är det något särskilt som ska gälla för oss?

Hoppas på ett fint bemötande.
Med vänliga hälsningar
Brita

Börje Svensson skrev ett brev där han beklagade vissa förhastade uttalanden i boken och har bett Magnus Utvik och Norstedts att få dem strukna. Dock inte alla, och inte de värsta … de får stå kvar!