Fel i boken

.. och det var många

När vi väl fått boken kunde vi äntligen granska den. Och det var då den verkliga chocken kom. Så otroligt mycket fel och förvrängningar trodde vi inte var möjligt att publicera i en bok. Och att ett förlag som Norstedts ställde upp på det – det var verkligen förvånande!!  Rena rama skvallerpress-nivån och inte värdigt ett ansett förlag.

Ganska snart skickade vi påpekande om allvarliga fel och snedvridningar i boken. Vi krävde att boken skulle dras in. I jämförelse med  vad Utvik påstår om oss, så framstår sakfelen i Paul Frigyes indragna bok om Jan Guillou som bagatellartade och rena västanfläkten.

Det är sant att det varit en omfattande rättsprocess 1988-89 och att vi blev dömda i den. Det är sant att saken blev oerhört omskriven och under flera år fyllde medierna. Men vad som inte är sant är att förhållandena som var då skulle vara aktuella idag. Ändå är det själva grundpelaren i Utviks resonemang. Annars skulle boken vara skäligen ointressant, eftersom det han skriver om publicerats så många gånger förut. Det finns inget nytt av intresse i boken. Det nya skulle i så fall vara de analyser Utvik gör med utgångspunkt från sina egna erfarenheter av att i sin ungdom varit med i ett kommunistiskt parti, som han i efterhand definierar som en sekt. Vad vi har med detta parti att göra är obegripligt. Det finns ingen likhet med det och vårt sätt att leva.

Och det är här förtalet kommer in. För att skapa en storstilad och mäktig mystik kring oss, för att på vår bekostnad göra sig märkvärdig och stor, gör sig Utvik till den som ”avslöjar” Hans Scheike, från bilden av mysig snäll tomte (som Utvik anser att media beskrivit honom som) till den farlige enväldige sektledaren med overkliga visioner om att rädda mänskligheten och skapa den nya människan. Kanske är det smickrande för Hans att bli betraktad som så stor och mäktig. Men felet är att det inte är sant. Det stämmer inte och har ingen verklighetskoppling alls med den Hans Scheike är.

Med denna grund leder Magnus Utvik sin tes i bevis. ”Sveriges genom tiderna farligaste sekt”, det är vi. Något att varnas för, något som bör slås ned med mannakraft så att varje liten spirande yttring av dess budskap sågas med fötterna. Kanske är det tonårens dröm från kommunisttiden att slå ner varje annan åskådning än sin egen med väpnad revolution och avrättning av alla som tycker olika, som gör sig påmind.

Förutom denna övergripande skröna och förödande kränkning, mot Hans Scheike och oss två kvinnor som lever med honom, innehåller boken en oerhört stor mängd sakfel, snedvinklingar och felaktiga insinuationer. Människor som aldrig träffat oss yttrar sig beskäftigt om våra personligheter, oprövade utsagor slås upp som sanna, osv.

Vi fick ihop över 150 anmärkningar på boken. Krympte ner dem till 100 och har skickat dem till förlaget. De första skickades i början på mars då boken kom ut. Ändå har ingenting gjorts åt saken. Läs alla 100 anmärkningarna på boken!

               laser
Exempel på Utviks manipulerande: På sid 114 i Tuktad till frihet säger Utvik om en bild han sett i Brita Sylvans bok Jordbävningen: ”Hans sitter med en liten flicka och läser ur en bok”. Man får intrycket att Hans har en liten flickan i knät och läser för henne. Men i verkligheten är det en liten pojke som läser i sin egen bok, medan Hans Scheike är djupt försjunken med att läsa tidningen. Se själv på bilden (som ej är publicerad i Tuktad till frihet).