Kontakt med förläggaren

.. innan vi visste att boken skulle komma ut

I november 2013 kom ett mail från förläggaren Stefan Skog på Norstedts. Där stod att de var i slutredigeringen av Magnus Utviks bok om oss. Den skulle heta Tuktad till frihet, en titel Utvik tagit från en skrift av Hans Scheike samt ett ljudband med samma namn.

Förläggaren skickade ett mycket kort avsnitt ur boken som han gav Hans möjlighet att yttra sig över. Detta är för övrigt det enda avsnitt som någon av oss över huvud taget givits möjlighet att yttra oss över, trots att många påståenden i boken är grava anklagelser mot oss alla tre och som därmed får stå helt oemotsagda.

Först då detta mail kom förstod vi att det skulle bli en bok och då förstod vi att det skulle bli en snedvinklad sådan i värsta sensationsstil. I avsnittet som förläggaren skickade påstods att Hans sålt en kvinna, i boken kallad Pernilla, till andra män. Det är ett påstående från henne som figurerat tidigare (i TV3 och i en kvällstidning år 2002). Hur hon kan påstå någon sådant och var hon har fått det ifrån är en gåta. Det har aldrig skett.

Hans Scheike anklagas alltså för en brottslig handling han skulle få fängelse för om han blev fälld i domstol, ett brott som skapar en stark missaktning mot honom. Men saken har aldrig tagits upp i domstol och den är inte vitsordad av någon. Varför hittar hon på sådana saker? Är det en tjusning hon har för att prostituera sig? Hon pratade om det ibland. Och hon berättade att hon prostituerade sig som tonåring och att hon alltid haft en fascination för prostitution.

Att Magnus Utvik oreserverat låter detta ogrundade och  påhittade påståendet gå i tryck visar på stor ovederhäftighet. Och det är förvånande att Norstedts ställer sig bakom en sådan bok och författare.

I boken framställs Hans som om han ofta sålde Pernilla, ”varje gång Scheike sålt Pernilla fick hon lova att inte berätta för någon.” Vi svarade förläggaren på Norstedts med ett långt mail där vi  förklarade hur fel det var.

Men detta togs ingen notis till, utan påståendena gick detaljerat ut i tryck, men med tillägget att Brita Sylvan säger att det inte stämmer och att ”Hon menar bestämt att pengarna Pernilla fick var utlägg  för resor och annat, inte betalning för sexuella tjänster.” Som förtydligande kan nämnas att de utlägg som Brita pratar om är den enda gång Pernilla fick några pengar, och det var en slant på 300 kr som skickades till henne i Helsingborg, sedan hon klagat på att hon hade dålig ekonomi och att resor var så dyra.

Inte mycket till dementi alltså. Det enda hederliga hade varit att inte skriva något alls om att Hans sålde henne, eftersom han inte gjort det. En dementi av typen ”Nej, det har jag inte gjort. – Nej, det har jag aldrig sagt – Nej, så gick det inte till.”, snarare förstärker intrycket av skuld än eliminerar det.

Någon mer kommunikation kring frågan förekom inte. Och, som sagt, några fler utdrag ur boken fick vi över huvud taget inte möjlighet att yttra oss om.

I boken låter det som om vi gavs möjlighet att yttra oss över hela Pernillas berättelse. Det fick vi alltså inte. Den var en lika stor överraskning som det mesta andra i denna ovederhäftiga bok. Det är verkligen inte mycket i den som är rätt. Läs mera om hur boken sedan presenterades i Norstedts presentation av vårens böcker i Vårupptakt 2014.