Pernilla

.. uttalar sig motsägelsefullt

Pernilla (som ju inte heter så), är en av de som uttalar sig i boken. Hon tog tog kontakt med Hans i slutet av 90-talet och umgicks en del med oss under några år. Hon bodde i Helsingborg och kom några gånger till oss i Kopparberg (kanske sammanlagt ca 5 ggr under alla år). Hon stannade högst en vecka, oftast bara 3-4 dagar. Några gånger besökte hon oss också i Vällingby, men då ännu kortare tid. Däremellan höll hon kontakt genom att ringa och skriva brev. Hon var en vän, inget mer.

2002 gav hon oss en chock genom att i Robert Aschbergs program i TV3 gå ut med de mest förbryllande och förvånande anklagelser. Hon hade då fått kontakt med en s k ”avprogrammerare” och fått en diametralt förändrad syn på kontakten med oss. Då blev det hon själv hade sökt, något hon ”blivit tvingad till”. Då blev det hon fascinerats av och verkligen uppskattat, något som var ”fel”.

Bara några månader efter programmet började hon ringa igen och söka kontakt. Nu slog hon helt om igen, och grät och var ledsen och kände sig inlurad av ”avprogrammeraren” och TV3. Hans som alltid tror människor om gott tog emot henne. Dock kom hon inte till Kopparberg någon mer gång. Men några få gånger sågs hon och Hans i Vällingby.

Nu har hon alltså gått ut igen och säger de mest fantasifulla saker. Jag var bara tvungen att skriva till henne och fråga vad hon menade? Men fick svaret från någon annan som anonymt skrev att P. inte ville ha någon kontakt med mig …

Hej P.
Är nyfiken på om du har kvar den här adressen? Och om det i så fall går att kommunicera med dig genom den?

Det har ju hänt en del sedan vi pratades vid sist.
Och det är en del jag undrar väldigt mycket över. Jag förstår helt enkelt inte hur du tänker och vad du har menat med ditt beteende mot Hans, och även mot mig, under alla dessa år vi känt varandra.

Vi har ju haft många fina stunder tillsammans, när du varit här, när du gick på folkhögskola och jag hjälpte dig med din matte, när vi krattade löv på gården, när vi var på Lönnfall och målade huset med Falu rödfärg, du och Meta (fingerat namn). Jag har fortfarande det på film, när ni står där och sjunger och har så kul. Och hur ni dansade när vi hade en liten fest efteråt.

Jag minns också hur nöjd du var med din kontakt med Hans, och hur mycket han betydde för dig. Du sa aldrig något annat än att du tyckte om oss alla och att du tyckte tillvaron hos oss var fin och bra.

Du har också genom åren skrivit det ena kärleksfulla brevet efter det andra, du har smsat att du älskar Hans så mycket. Du har gråtit över att Hans är gammal och inte har evig tid kvar att leva. Du har bara uttryckt uppskattning över din vänskap med Hans och mig och du har alltid varit så glad och varm och sprudlande när vi har träffats. Vad är det som sedan händer? Varifrån kommer all kritik du plötsligt levererar, inte till Hans, inte till mig, utan i offentligheten så att vi inför hela Sverige ska framstå som uslingar som gjort dig illa?

Några gånger har det skett nu, först i TV3. För oss var det chockartat att du sa sådana saker du sa då. Vi förstod faktiskt ingenting. Det dröjde dock inte så länge efter programmet förrän du började ringa hit igen och då var du ångerfull. Du sa att du kände dig inlurad. Och Hans, som alltid vill alla människor väl, förlät dig. Ni tog upp er kontakt igen. Dock blev det ändå annorlunda och det blev inte något mer besök här hos oss på Bågengården. Du och Hans pratade mest i telefon, men ni sågs i alla fall en del gånger i Vällingby. Och där träffade även jag dig ett par gånger. Det rör sig ju om en tidrymd på dryga 10 år, så kontakten var rätt gles ändå.

Ja, så händer det igen. På samma förbryllande sätt. Du låter dig intervjuas i Magnus Utviks bok och pratar i mycket negativa termer om oss. Och påstår saker som jag verkligen inte känner igen. Du har så många gånger uttryckt din kärlek till Hans och jag måste säga att det för mig är ett förbryllande sätt att visa det på. Men så är det, vi har olika vägar att gå på. Och varje människa väljer själv hur den vill ta sina steg.

Vad jag undrar över är om du möjligen blivit lika felciterad som jag har blivit? Har du t ex sagt att du såldes till andra män? Och har du sagt att du blev ledd i hundkoppel när du var här? Jag såg faktiskt aldrig att du blev det? Mer än en gång när vi spelade in en film. Och jag såg dig aldrig stå i skamvrån heller, så det var i alla fall inte något som hörde till vanligheterna. Kanske när du och Hans hade något enskilt möte, vad vet jag, men det hade ni ju inte så ofta. Och inte var det väl så att du under dagarna fick smisk då och då? Utan det var väl att det ibland hände vid läggdags, och det var ju något du i hög grad var med på.

Du säger också att smisket blev ”råare” för varje gång. Ändå har vi brev där du pratar om hur mycket du längtar efter smisk. Du längtade t o m så mycket att du frågar Hans om inte han känner någon i Helsingborg som kunde ge dig smisk. (Brevet finns bevarat.)  Och när Hans förmedlade en sådan kontakt, påstår du att Hans sålt dig till honom. Vilket han naturligtvis inte gjort. Var får du det ifrån?

Du säger ”till middagen serverades fisk”. Men vi åt väl inte fisk särskilt ofta? Vi har alltid ätit all möjlig varierande kost.

Och varför säger du att Blixten betalade för att smiska dig? Det gjorde han ju inte. Han betalade för de två filmer han hade köpt. Varje gång vi kom ut med nya filmer kom han till Vällingby och köpte dem kontant. Att han en gång skickade 300 kr till dig, för resor när han tyckte synd om dig då du hade ont om pengar, har inget att göra med att du lät honom smiska dig i Vällingby en gång.   Vi har brev bevarat där du tackar för de 300 kronorna.

Ett egendomligt uttalande i sammanhanget är: ”Efter varje gång Scheike sålt Pernilla fick hon lova att inte berätta något.” Dels undrar jag vilka du sålts till? Och dels undrar jag vem fick du lova att inte berätta det för? Din mamma? Psykologen? Du berättade väl ändå ingenting för dem om att du umgicks med Hans. Varför skulle han säga att du inte fick berätta .. ?

Du säger också:
”De var helt besatta av barn och föraktade samhället som inte tillät dem att slå småtjejer.” Jag minns inte att jag pratade någon gång om barn med dig. Ändå framställs vi i boken som att du har sagt att det var det enda vi uppehöll oss vid. När du och jag pratade var det mest om dig och ditt liv vi uppehöll oss vid.

Du säger att ”allt går ut på att tillfredsställa Hans och hans behov. Och han är ofelbar. Kvinnornas guru.”  Hur får du in mitt självständiga liv i den trånga ramen?  Jag menar på vilket sätt har mitt liv bara gått ut på att tillfredsställa Hans och hans behov? Hur yttrade det sig? Och på vilket sätt var han min guru?

Du berättar också i boken om den där gången då du kom resande från Helsingborg till Kopparberg dagen före din födelsedag. När du kom fram kom du på att du ville vara hemma när du fyllde år. Det var sent på eftermiddagen-kvällen. Tågen hade slutat gå från Kopparberg. Då ville du lifta, sa du. Vi tyckte inte att det var så lämpligt att göra det i mörkret sent på kvällen. Så vi föreslog att du skulle stanna över natten och att vi kunde köra dig till stationen morgonen därpå. Vilket vi också gjorde. När du kom hem var det ingen som firade dig i alla fall. Då grät du i telefon och ångrade att du hade åkt ifrån oss. Men så står det inte i boken, utan där ser det ut som om vi utan anledning bara tvingade dig kvar.

Du säger i boken att du ”bredde på lite” när du talade om din kärlek till Hans. Det är inte så att du ”bredde på lite” när du nu pratat med Magnus Utvik i negativa termer om oss?

Som sagt, jag måste ju reservera mig för att Magnus Utvik feltolkat dig, precis som han feltolkat mig och Hans och Agneta. Men det vore ändå intressant att höra dina synpunkter på vad du påstås ha sagt i boken. Jag står som ett frågetecken till mycket som framgår där. Det vore skönt att få det åtminstone i någon mån uträtat.

Ha det så gott.
Brita