Sekt är vi inte

Vi är i en bok beskrivna som – en av Sveriges farligaste. Och som om den är aktiv idag och med en ideologi som går ut på att misshandla och sexuellt förödmjuka minderåriga flickor.

Vi blir också beskyllda för att tro oss sitta inne med den absoluta och enda rätta sanningen. Men det finns många tidningsintervjuer, där motsatsen framgår. Vi har alltid betonat att varje människa måste hitta sin väg och att en väg passar inte alla.

Ett annat påstående är att vi lever isolerade från samhället, i en egen bubbla där tiden står stilla. I själva verket är vi nog ovanligt utåtriktade människor med ett rikt socialt liv, med många skilda kontakter och vänner som var och en av oss har. Med oss menas då Agneta, Brita och Hans.

Att vi lyder blint en ledare, en härskare (som väl då ska vara Hans) är lika fel. Och ger en falsk bild av vårt liv och samvaro med varann. Vi löser det mellanmänskliga i dialog och ömsesidighet. Ingen styr någon. Såväl Brita som Agneta är självständiga kvinnor med vilja och egensinne. Men vi gör vårt bästa för att jämka våra viljor och få det att fungera inbördes och bejaka varandras egenart.

Man är helt enkelt inte en sekt om man lever tre personer med varann. Och man kan inte tillskrivas en sektideologi bara för att man har vissa gemensamma intressen, även om de för många människor kan vara svårbegripliga och kontroversiella.

Irriterande i detta sammanhang har alltid varit att bli beskrivna i klump, som en grupp, fastän vi är tre olika individuella människor, som inte har mer gemensam nämnare än i vilken vanlig familj som helst. Var och en måste få stå för sitt handlande, sitt tänkande, sina sysslor och sina intressen utan att bli beblandad med någon annans.