Sekt är vi inte

Magnus Utvik kallar oss en totalitär sekt – en av Sveriges farligaste. Han beskriver den som aktiv idag och med en ideologi som går ut på att misshandla och sexuellt förödmjuka minderåriga flickor. Han framhåller det ofta, trots att det sedan rättsprocessen och avtjänade straff för 25 år sedan inte förekommit något som helst i den riktningen.

Utvik beskyller oss också för att tro oss sitta inne med den absoluta och enda rätta sanningen. Men det finns många tidningsintervjuer, där motsatsen framgår. Vi har alltid betonat att varje människa måste hitta sin väg och att en väg passar inte alla. Till och med i Magnus Utviks egen intervjuutskrift framgår detta, men sådana uttalandet tycks inte ha passat honom – så de kom inte med i boken.

Han påstår också att vi, i äkta sektanda, förföljer och förtalar s k ”avhoppare” (vad som nu menas med det?). Det finns flera exempel på personer, såväl kvinnor som män, som under en tid umgåtts med oss mer intensivt men som sedan funnit annat som blivit intressantare. Vissa har förblivit vänner, men kanske på ett annat sätt, medan med andra har vänskapen ebbat ut, som den gör ibland för alla. Det finns många exempel på detta, men inget enda exempel på att vi förföljt eller frusit ut någon.

Ett annat påstående är att vi lever isolerade från samhället, i en egen bubbla där tiden står stilla. Också det utan grund. Vi är utåtriktade människor med ett rikt socialt liv, med gemensamma kontakter och vänner, men också där var och en har sina enskilda. Vi är engagerade i olika föreningar, deltar i kulturen, har arbete och är på alla sätt integrerade i samhället. Och våra liv är i ständigt sjudande förändring.

Att vi lyder blint en ledare, en härskare (som väl då ska vara Hans) är lika fel. Och ger en falsk bild av vårt liv och samvaro med varann. Vi löser det mellanmänskliga i dialog och ömsesidighet. Ingen styr någon. Såväl Brita som Agneta är självständiga kvinnor med vilja och egensinne. Men vi gör vårt bästa för att jämka våra viljor och få det att fungera inbördes och bejaka varandras egenart.

Man är helt enkelt inte en sekt om man lever tre personer med varann. Och man kan inte tillskrivas en sektideologi bara för att man har vissa gemensamma intressen, även om de för många människor kan vara svårbegripliga och kontroversiella.

Irriterande i detta sammanhang är att Utvik beskriver oss i klump, som en grupp, fastän vi är tre olika individuella människor, som inte har mer gemensam nämnare än vilken vanlig familj som helst. Var och en måste få stå för sitt handlande, sitt tänkande, sina sysslor och sina intressen utan att bli beblandad med någon annans.

Det kom ett brev från en man, akademiker och mångårig erfarenhet som chef på stora svenska företag. Han skriver så här ..